Home sweet home...
På väg hem från Sundsvall stannar vi i Övik och Alfred får på parkeringen utanför macken sitt allra sista amningsmål. Nu skulle kampen börja! Dagarna gick jättebra, men det blev några jobbiga nätter, då det var en omställning för Alfred att inte få sina mysiga nattmål. Anton och Alfred sover ett par nätter ute i extrasängen i vardagsrummet medan jag får ligga själv i sovrummet. På morgonen tar jag över och Anton får gå och lägga sig och sova ostört en stund. Efter ett par nätter är det dags att testa Alfreds nya spjälsäng! Även detta går över förväntan och Alfred sov i natt sin första hela natt alldeles ensam.
Tillbaka till maten... Direkt vi slutar amma och Alfred inte längre får äta på natten så lossnar det verkligen med maten. Helt plötsligt så gillar han allt - gröt, barnmatsburkar, efterrättsburkar... - och portionerna blir bara större och större =)
Tyvärr så fortsätter magen att krångla och det är blöjbyte 10-12 gånger per dag. Alfred blir röd och får ont i stjärten och blir jättegrinig. Dessutom har han nästan hela tiden fingrarna i munnen och vi börjar ana tänder.
Onsdag den 7:e börjar Anton jobba och jag och Alfred går till BVC för vägning - 6580 gram, 68 cm. På torsdag är det min tur att gå till jobbet och det går hur bra som helst för grabbarna att vara hemma ensamma. Äntligen får Anton vara pappaledig - det har han sett fram emot länge! För egen del så kändes det bra att vara tillbaka på jobbet, men vilken känsla det var att komma hem igen och mötas av Alfreds stora glädje =) På kvällen när jag är och tränar så står Alfred för första gången utan stöd! Pappa är snabbt framme med kameran och förevigar stunden. (Kolla in filmsnutten i vänsterspalten.)
Natten mot fredag vaknar Alfred och har ont i magen och jättelös diarré. När han till slut somnar om vaknar han på en gång och kräks - åhh nej, ska det börja om nu??? Anton får gå ut och lägga sig i vardagsrummet, medan jag får bära Alfred i princip hela natten. Han har ont i magen, är snorig och hostar och är väldigt ledsen. På morgonen åker Anton till jobbet och jag kämpar vidare med Alfred samtidigt som jag känner mig trött och illamående. Eftermiddagens jobb orkar jag inte med, utan jag får gå och sova ett par timmar när Anton kommer hem vid tolv. Alfred får nu bara majsvälling för att lugna ner magen igen. En tand spricker fram i överkäken och magen blir i samma veva bättre.
I helgen har vi mest varit hemma och tagit det lugnt, men lite skidor och innebandy har vi hunnit med iallafall. Igår åkte Anton en skidtävling som gick jättebra och jag spelade en match som vi vann. För Alfreds del ser det ut som att det är mer tänder på gång, men han verkar inte vara lika besvärad längre. Sista kvällarna har han varit på sprudlande humör och man kan inte tro att han varit så hängig som han har varit. Det verkar som att magen börjat lugna ner sig också - hoppas det håller i sig den här gången bara...
Tillbaka till maten... Direkt vi slutar amma och Alfred inte längre får äta på natten så lossnar det verkligen med maten. Helt plötsligt så gillar han allt - gröt, barnmatsburkar, efterrättsburkar... - och portionerna blir bara större och större =)
Tyvärr så fortsätter magen att krångla och det är blöjbyte 10-12 gånger per dag. Alfred blir röd och får ont i stjärten och blir jättegrinig. Dessutom har han nästan hela tiden fingrarna i munnen och vi börjar ana tänder.
Onsdag den 7:e börjar Anton jobba och jag och Alfred går till BVC för vägning - 6580 gram, 68 cm. På torsdag är det min tur att gå till jobbet och det går hur bra som helst för grabbarna att vara hemma ensamma. Äntligen får Anton vara pappaledig - det har han sett fram emot länge! För egen del så kändes det bra att vara tillbaka på jobbet, men vilken känsla det var att komma hem igen och mötas av Alfreds stora glädje =) På kvällen när jag är och tränar så står Alfred för första gången utan stöd! Pappa är snabbt framme med kameran och förevigar stunden. (Kolla in filmsnutten i vänsterspalten.)
Natten mot fredag vaknar Alfred och har ont i magen och jättelös diarré. När han till slut somnar om vaknar han på en gång och kräks - åhh nej, ska det börja om nu??? Anton får gå ut och lägga sig i vardagsrummet, medan jag får bära Alfred i princip hela natten. Han har ont i magen, är snorig och hostar och är väldigt ledsen. På morgonen åker Anton till jobbet och jag kämpar vidare med Alfred samtidigt som jag känner mig trött och illamående. Eftermiddagens jobb orkar jag inte med, utan jag får gå och sova ett par timmar när Anton kommer hem vid tolv. Alfred får nu bara majsvälling för att lugna ner magen igen. En tand spricker fram i överkäken och magen blir i samma veva bättre.
I helgen har vi mest varit hemma och tagit det lugnt, men lite skidor och innebandy har vi hunnit med iallafall. Igår åkte Anton en skidtävling som gick jättebra och jag spelade en match som vi vann. För Alfreds del ser det ut som att det är mer tänder på gång, men han verkar inte vara lika besvärad längre. Sista kvällarna har han varit på sprudlande humör och man kan inte tro att han varit så hängig som han har varit. Det verkar som att magen börjat lugna ner sig också - hoppas det håller i sig den här gången bara...
Jullov och sjukstuga...
Lördag den 20/12 packade vi in oss i bilen och åkte upp till Umeå. På natten blir Alfred sjuk och börjar kräkas och få diarré. Det blir inte bättre under dagen och på söndag natt är han rejält hängig och vill inte äta. Då åker vi till akuten där vi får stanna över natten då det dessutom upptäcks att han har jättelågt järnvärde. Efter nattens dropp blir Alfred mycket piggare och vi får åka hem på eftermiddagen. Väl hemma fortsätter det som innan med kräkningar och diarré och tisdag kväll åker jag och Alfred tillbaka till akuten och vi blir inlagda för dropp en natt till. Anton ligger hemma och är magsjuk han också.
Julaftons morgon vaknar vi på sjukhuset och precis som förra gången har droppen gjort sitt och Alfred är pigg och glad.
Vid elvatiden åker vi hem och fräschar upp oss och Alfred passar på att busa lite med farmor.
Sedan åker vi till Obbola för julafton med mormor, morfar, Emil, Anna, Rasmus och Ronja. Trots att Alfred fortsätter att ha diarré så är han otroligt pigg och glad däremellan. Vi hade en riktigt trevlig kväll (trots att vi saknade Erik jättemycket) och fick många jättefina julklappar. Tack så mycket allihopa!
På juldagen vaknar vi hos mormor och fikar och tar det lite lugnt innan vi åker tillbaka till Mariehem för "julafton" med farmor, farfar, Peter, Jonas, Runa, Nea och Frank. Där hinner vi med lite bobåkning, bastu, god mat och mera julklappar. Tack så mycket ni också!
I mellandagarna är Alfred mycket piggare, trots fortsatta diarréer, och vi hinner träffa lite kompisar. Den 26:e - spelkväll med Jocke och Helén, den 27:e - middag hos Camilla och Robert, med Lisse och David, den 28:e - tjejkväll ute i Obbola med Frida, Annelie, Camilla, Andrea, Miia och Anna R. Alfred, Siri och Brian fick också vara med.
Den 29:e flyttar vi ut till Obbola då stackars Lena och Erling aldrig blir friska. Här tar vi det rätt lugnt och blir bortskämda med några sovmornar, då Alfred fick kliva upp och busa med mormor.
Vi åker också en sväng till kusinerna Frank och Nea där vi fikar och leker litegrann.
Nyårsafton firar vi med Jocke, Helen, Camilla, Robert och Brian (AC hade blivit sjuk så hon och Gúrra fick stanna hemma). VI lyckades få till en riktigt bra middag - mango/avokado/kräftstjärtar till förrätt, oxfilé med klyftpotatis, karljohansås och ädelostsås till varmrätt och vaniljsmoothie med åkerbär och kryddig brownie till efterrätt. Mums!
Nyårsdagen sover vi länge och på kvällen är vi hos kusinerna på Kvarnvägen och busar och ser på film.
Den 2:a packar vi ihop alla våra grejer och går en sväng till gammelmormor och -morfar innan det bär iväg hemåt mot Sundsvall.
Trots alla sjukdomar hann vi med en hel del i jul - det var verkligen jättekul att träffa våra familjer och alla vänner.
Vi ses snart igen!!!
Julaftons morgon vaknar vi på sjukhuset och precis som förra gången har droppen gjort sitt och Alfred är pigg och glad.
Vid elvatiden åker vi hem och fräschar upp oss och Alfred passar på att busa lite med farmor.
Sedan åker vi till Obbola för julafton med mormor, morfar, Emil, Anna, Rasmus och Ronja. Trots att Alfred fortsätter att ha diarré så är han otroligt pigg och glad däremellan. Vi hade en riktigt trevlig kväll (trots att vi saknade Erik jättemycket) och fick många jättefina julklappar. Tack så mycket allihopa!
På juldagen vaknar vi hos mormor och fikar och tar det lite lugnt innan vi åker tillbaka till Mariehem för "julafton" med farmor, farfar, Peter, Jonas, Runa, Nea och Frank. Där hinner vi med lite bobåkning, bastu, god mat och mera julklappar. Tack så mycket ni också!
I mellandagarna är Alfred mycket piggare, trots fortsatta diarréer, och vi hinner träffa lite kompisar. Den 26:e - spelkväll med Jocke och Helén, den 27:e - middag hos Camilla och Robert, med Lisse och David, den 28:e - tjejkväll ute i Obbola med Frida, Annelie, Camilla, Andrea, Miia och Anna R. Alfred, Siri och Brian fick också vara med.
Den 29:e flyttar vi ut till Obbola då stackars Lena och Erling aldrig blir friska. Här tar vi det rätt lugnt och blir bortskämda med några sovmornar, då Alfred fick kliva upp och busa med mormor.
Vi åker också en sväng till kusinerna Frank och Nea där vi fikar och leker litegrann.
Nyårsafton firar vi med Jocke, Helen, Camilla, Robert och Brian (AC hade blivit sjuk så hon och Gúrra fick stanna hemma). VI lyckades få till en riktigt bra middag - mango/avokado/kräftstjärtar till förrätt, oxfilé med klyftpotatis, karljohansås och ädelostsås till varmrätt och vaniljsmoothie med åkerbär och kryddig brownie till efterrätt. Mums!
Nyårsdagen sover vi länge och på kvällen är vi hos kusinerna på Kvarnvägen och busar och ser på film.
Den 2:a packar vi ihop alla våra grejer och går en sväng till gammelmormor och -morfar innan det bär iväg hemåt mot Sundsvall.
Trots alla sjukdomar hann vi med en hel del i jul - det var verkligen jättekul att träffa våra familjer och alla vänner.
Vi ses snart igen!!!
