alfred08

På väg hem från Sundsvall stannar vi i Övik och Alfred får på parkeringen utanför macken sitt allra sista amningsmål. Nu skulle kampen börja! Dagarna gick jättebra, men det blev några jobbiga nätter, då det var en omställning för Alfred att inte få sina mysiga nattmål. Anton och Alfred sover ett par nätter ute i extrasängen i vardagsrummet medan jag får ligga själv i sovrummet. På morgonen tar jag över och Anton får gå och lägga sig och sova ostört en stund. Efter ett par nätter är det dags att testa Alfreds nya spjälsäng! Även detta går över förväntan och Alfred sov i natt sin första hela natt alldeles ensam.


Tillbaka till maten... Direkt vi slutar amma och Alfred inte längre får äta på natten så lossnar det verkligen med maten. Helt plötsligt så gillar han allt - gröt, barnmatsburkar, efterrättsburkar... - och portionerna blir bara större och större =)

Tyvärr så fortsätter magen att krångla och det är blöjbyte 10-12 gånger per dag. Alfred blir röd och får ont i stjärten och blir jättegrinig. Dessutom har han nästan hela tiden fingrarna i munnen och vi börjar ana tänder.

Onsdag den 7:e börjar Anton jobba och jag och Alfred går till BVC för vägning - 6580 gram, 68 cm. På torsdag är det min tur att gå till jobbet och det går hur bra som helst för grabbarna att vara hemma ensamma. Äntligen får Anton vara pappaledig - det har han sett fram emot länge! För egen del så kändes det bra att vara tillbaka på jobbet, men vilken känsla det var att komma hem igen och mötas av Alfreds stora glädje =) På kvällen när jag är och tränar så står Alfred för första gången utan stöd! Pappa är snabbt framme med kameran och förevigar stunden. (Kolla in filmsnutten i vänsterspalten.)
         

Natten mot fredag vaknar Alfred och har ont i magen och jättelös diarré. När han till slut somnar om vaknar han på en gång och kräks - åhh nej, ska det börja om nu??? Anton får gå ut och lägga sig i vardagsrummet, medan jag får bära Alfred i princip hela natten. Han har ont i magen, är snorig och hostar och är väldigt ledsen. På morgonen åker Anton till jobbet och jag kämpar vidare med Alfred samtidigt som jag känner mig trött och illamående. Eftermiddagens jobb orkar jag inte med, utan jag får gå och sova ett par timmar när Anton kommer hem vid tolv. Alfred får nu bara majsvälling för att lugna ner magen igen. En tand spricker fram i överkäken och magen blir i samma veva bättre.
         

I helgen har vi mest varit hemma och tagit det lugnt, men lite skidor och innebandy har vi hunnit med iallafall. Igår åkte Anton en skidtävling som gick jättebra och jag spelade en match som vi vann. För Alfreds del ser det ut som att det är mer tänder på gång, men han verkar inte vara lika besvärad längre. Sista kvällarna har han varit på sprudlande humör och man kan inte tro att han varit så hängig som han har varit. Det verkar som att magen börjat lugna ner sig också - hoppas det håller i sig den här gången bara...